Dagen D

Så många tankar. Så många känslor. Som inte dök upp. Jag steg upp som om det var vilken annan dag som helst.

Visst, jag var lite nervös men inte så farligt som jag hade förväntat mig. 

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på förberedelser inför resan. Det började redan i februari då jag påbörjade min ansökan till au pair-förmedlingen. Jag var överlycklig när jag bestämde med min värdfamilj. Det kändes så bra för de var otroligt trevliga, förstående och vänliga mot mig.

Över till resan. Mamma och jag åkte hemifrån kvart över 8 på morgonen och hämtade upp min bästa vän, pappa och bror. 

Vi hade en trevlig och smidig resa till Arlanda. Vi stannade en gång på vägen och åt kantarellmacka och lussekatter. Det var mammas lilla söta idé att vi skulle uppleva alla årstiderna på en dag. Till frukost åt jag nämligen hemmagjord risgrynsgröt och smultron som mamma plockat från trädgården. Till planet fick jag dessutom med mig en semlebulle.. (Utan grädde och fyllning såklart).

Vi var på flygplatsen i väldigt god tid så vi kunde gå runt och strosa lite. Vi åt mat tillsammans på en restaurang på flygplatsen. Jag tog en räksallad för jag ville äta något mindre onyttigt. Jag vet att det kommer att bli svårt att äta nyttigt väl i USA så det gällde att passa på. 

Jag hade haft kontakt med en annan au pair som skulle flyga med samma plan som jag så vi träffades utanför gaten en stund innan den stängde så vi kunde gå på tillsammans. Som tur var fick vi platser jämte varandra både på resan till Heathrow, London och till JFK, New York.

När jag skulle säga hejdå till min underbara familj kom alla känslor som jag inte kunnat ta till mig hittills. Jag grät så fort jag kramade om pappa och fortsatte medan jag omfamnade min bror, allra bästa vän och slutligen mamma. Det var jobbigt, men jag visste att det var detta jag ville göra. Ett år från familjen kommer bli svårt, men jag kommer bli starkare för varje dag som går. Kanske lika stark som min nya granne Ironman...