tisdag 1 oktober 2013

3 månader i Staterna

Hallå allihopa: Nära och kära, unga och gamla, okända som kända! Idag är det tre hela månader sedan jag flög från Sverige till mitt nya hemland USA. Det har varit tre månader av skratt, gråt, oroande, nya möten, hemlängtan, frosseri och slösande av pengar. Det jag vill förändra de kommande 9 månaderna här i staterna är mindre frosseri, mer skratt, mindre oroande och mer sparande. Vi får se hur det går...

När jag läste om ett år som au pair i Cultural Cares handbok fann jag att enligt många au pairers erfarenhet så är de tre första månaderna de svåraste och tuffaste. Det tar ungefär tre månader att verkligen komma in i rutinerna och efter 6 månader är man i stadiet då man inte vill åka hem. Vi får se om jag kommer dit. Jag pratade med en ny finsk au pair idag som precis flyttat till Malibu, knappt en halvtimma från mig. Malibu är drygt 3 mil långt längs med kusten och vi bor alla väldigt utspritt tyvärr. Jag hämtade upp henne där hon bor och körde oss till en strand ganska nära mig, vilket visade dig vara slöseri med tid såklart... Vi hann i alla fall vara på stranden i ett par timmar innan hon skulle börja jobba igen. Hon är inne på sitt andra år som au pair här i USA och hon bodde tidigare I Vermont, vilket är väldigt långt ifrån Kalifornien och annorlunda från klimatet vi har här. Hon sa att hon absolut inte tänkte förlänga när hon först kom hit, men att hon efter cirka ett halvår ändrade sig. Jag tror inte att det kommer hända mig. Jag tror att jag kommer vara väldigt sugen på att flytta hemifrån och känna att allt är mitt och ha min egen tid att spendera på exakt vad jag vill. Inte behöva planera sitt liv runt någon annan och att verkligen kunna känna att man någon gång är ledig. Det känner man nog tyvärr inte särskilt ofta som student heller, eftersom plugget hänger efter en hela tiden ändå. Men det är ändå mer tydliga linjer och man får den där härliga "Äntligen-fredag-känslan". Saknar den...

Jag kan summera dessa tre första månaderna som bra, men det kan bli bättre. Jag vill kunna njuta mer av varje ögonblick, Carpe Diem, yolo och allt sådant man hört en miljon gånger, men som man aldrig riktigt gör. Nu ska jag gå och lägga mig, inget idol-avsnitt för mig ikväll, det kanske blir på någon rast imorgon. Sedan har jag hört att man ska börja kolla på Braking Bad också... Får se om det blir något avsnitt av det också ;)

Här får ni ett par bilder på den trötta Elina som ska lägga sig. Det finns spår av lite extra solbränna från de två timmar jag befann mig på stranden och lite solkräm som gör mitt nylle till en halkbana. God natt! :)



4 kommentarer:

  1. Tjenare tjejen!
    Roligt att se ditt glada ansikte.
    När man är iväg som du så måste det ju bli både uppåt och nedåt. Det är ju första gången du är iväg själv så länge.
    Men, det fixar du ju galant. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjenare! Ja bergochdalbanan går inte att undvika, det grå verkligen upp och ner... Tack det värmer :) Jag hoppas att du kan följa med mamma i juli och hälsa på mig! Det är inte så jättelångt kvar nu ;) kram

      Radera
  2. Tre månader, det känns på sätt och vis inte så länge sedan vi vinkade av dig på Arlanda, samtidigt känns det som en evighet sedan. Jag saknar dig sååå. Men huvudsaken du mår bra och att ditt år i USA blir ett bra år! Helt klart är ju att fu kommer att komma hem med en massa erfarenheter i bagaget, kanske också lite andra värderingar om saker och ting. Jag är innerligt glad om du nöjer dig med ett år i alla fall.
    Kram - ha det jättebra! Jag saknar dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt och hållet med. Det känns som om jag just kom hit, men när man tänker efter har jag varit här ett ganska bra tag. Jag saknar dig också mamma, väldigt mycket. Jag tänker på dig ofta och speciellt när jag går ut och går, vilket jag gör nästan varje dag. Jag hoppas det med. Nya erfarenheter kan jag redan bocka av. Jag vet inte hur många nya situationer jag har kastats in i sedan jag kom hit. Mycket ansvar, både ekonomiskt och socialt. Värderingarna ändras nog en hel del efter detta året, men i grund och botten är jag nog densamma ;) Som det ser ut nu blir det "bara" ett år, så du kan vara lugn. Kram och ha det jättebra du med hemma i höstliga Sverige! Jag saknar och älskar dig <3 puss

      Radera