Malibu Triathlon och mycket mer

I helgen har något väldigt spännande inträffat på Zuma Beach, nämligen det årliga triatlon-loppet. Varje år deltar tusentals människor i detta lopp och det pågår i två dagar. Första dagen hörde jag att det var 2000 deltagare och jag tror att det var fler på söndagen. På lördagen deltog elitidrottare och "vanliga" människor. De var sjukt snabba och vältränade. Jag missade starten men såg när simmarna sprang upp ur vattnet och bytte till cykel och sedan vidare till löpningen. De simmade en halv mile (800 meter), cyklade 18 mile (28,8 km) och 4 miles (6,4 km) springtur. På söndagen ville två kompisar hänga på och vi tittade från klockan 7 till halv 10 då vi var tvungna att lämna stället och åka till Agoura Hills och brandstationen för att ha ett au pair-möte. Det var extra kul att kolla denna dag eftersom kändisar deltog också. Vi såg Jon Cryer som spelar Alan Harper i 2 ½ på riktigt nära håll. Han var faktiskt riktigt duktig och trevlig verkade han också. Vi såg när han bytte från cykel till springning och vid målgången. Jag såg honom även när han sprang från vattnet upp till cyklarna, men det var innan de andra tjejerna hade anlänt. Vi såg även två till kändisar. Den ena var Jeremy Sisto som jag kände igen från TV-serien Suburgatory där han spelar huvudrollen Tessas pappa. Den andra var en kvinna från en annan känd serie men jag kände inte igen henne, utan det var min kompis som gjorde. Vi såg fler kändisar förmodligen, men ingen av oss har så stor koll på kändisvärlden mer än i stora drag.

Man blir verkligen inspirerad av alla snabba och vältränade människor. Det hade varit otroligt häftigt att genomföra ett triatlonlopp någon gång i livet. Jag såg även en man utan ben delta. Han hade hjälp av två personer att ta sig ner till vattnet och att ta sig upp till cyklarna, annars genomförde han loppet helt på egen hand. Han hade en specialgjord cykel där han låg ner och cyklade med armarna och i sista etappen körde han i rullstol istället för att springa. Den viljan skulle nog de flesta dö för. Jag såg även tre personer till som gjorde likadant som hade handikapp på annat sätt. Själv tänker man "Jag kan inte för det är motströms" eller "Cyklarna är för svåra att hålla balansen med" eller liknande. När man ser dessa inspirerande människor inser man verkligen att man ska uppskatta det man har och att det inte finns några bra ursäkter för att inte tävla. När jag såg mannen utan ben komma upp från vattnet med två personer som hjälpte till fick jag tårar i ögonen. Det var så otroligt rörande.

På lördagen åkte jag till Woodland Hills efter jag varit på stranden och tittat på loppet. Jag åkte till Raquel och sedan kom Sindey dit. Hon är en ny au pair från Tyskland som numera bor i Woodland Hills. Vi åkte till Cici's Café som jag hört ska vara riktigt bra. Jag blev inte besviken. Det fanns minst 30 olika sorters pannkakor och en massa annat gott som passade oss perfekt eftersom vi var hungriga och ville käka en stor brunch. Portionerna var enorma, så stora att inte ens en vrålhungrig Elina kunde äta upp allt! Jag åt pannkakor med banan, jordnötssmör, vispgrädde och choklad. Sjukt onyttigt men så gott! Jag åt inte mer än lite flingor på kvällen efter det. Man var mätt hela dagen och lite smått illamående.

Efter söndagens lopp plockade vi upp en till au pair och åkte till brandstationen. Där gick vi igenom lite grundläggande säkerhetsrutiner vid brand. Jag lärde mig inget nytt direkt men jag fick testa att använda en brandsläckare för första gången vilket var kul. Brandmännen såg inte helt fel ut heller. Vi pratade bara i en halvtimme sedan bestämde vi oss för att äta lunch tillsammans, alla au pairer. Vi åkte till Taco Bell, som jag hört ska vara riktigt flötigt. Det fanns flötiga saker minsann, men jag tog en Chicken Burrito med ris, avokado, kyckling och lite annat gojs. Efter mycket prat åkte åtta av oss tillsammans till Zuma Beach igen för att spendera dagen på stranden. Vi kom dit vid 2 och vi pratade och solade i tre timmar. Vid 5 pm gick jag, Nydia från Mexico och Julia från Tyskland för att möta en surfinginstruktör som jag har haft kontakt med. Vi fick låna våtdräkter och surfingbrädor av honom och vi gick ut i det kalla vattnet. Efter ett tag kom hans vän så vi kunde få mer hjälp eftersom vi alla är nybörjare. Det var verkligen en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Jag gick ut först med instruktören och redan efter andra försöket lyckades jag ställa mig upp och glida med vågen ända in till land. Tjejerna applåderade och jag var verkligen nöjd. Jag lyckades några gånger till och det var verkligen hur kul som helst. Vi vill alla göra det snart igen och jag tror också att det kommer bli av. Det kostade 50 dollar var eftersom vi var fler än en person, annars kostar det 100 dollar per person vilket är lite saftigt. Jag har nu spenderat 145 dollar på surfing vilket är nästan 1000 svenska kronor och det har varit så värt det. Två timmar av surfing men den bästa lektionen var den senaste för jag lyckades mycket bättre och fick bättre tips.

Efter surfinglektionen var vi alla hungriga och trötta så vi bestämde oss för att äta tillsammans. Vi ville äta ute, men inte för dyrt. Snabbmat är inte så mysigt heller men till slut kom jag på var vi kunde äta. Det blev Marmalade Café i Malibu och alla var jättenöjda efteråt. De har väldigt mysig stämning och supergod mat. Jag åt scampi, men fick ingen bra bild på det så jag struntar i att lägga upp det. Vi sa alla att vi måste återvända dit någon dag. Jag har sett att de har det i Calabasas också så det kanske blir där nästa gång. En helt underbar helg och söndagen var en av de bästa dagarna i mitt liv. Tack och hej för den här gången!