Brasiliansk restaurang med brasilianska

Idag jobbade jag fram till mitt på dagen och sedan sprang jag längs med stranden vid 12.30 då det var hyfsat varmt kan jag säga. Jag sprang i drygt en halvtimma så det blev lite motion för dagen. Efter det gjorde jag mig i ordning, satte mig i bilen och körde till bensinmacken IGEN. Andra gången på mindre än en vecka.. Jag får börja tänka lite min körning snart så jag inte blir bankrutt på grund av det. Jag körde i alla fall mot den stora motorvägen Highway 101 som jag nu är ganska van vid att köra på. Jag är inte nervös eller rädd för att köra på dessa stora vägar, men jag kan bara tänka mig om mamma skulle köra här...

Jag körde till Woodland Hills och tappade bort mig som vanligt. Jag tog inte den avfart som jag först tänkt på motorvägen så jag var tvungen att hitta en ny väg. Utan lokalsinne och utan GPS var det en omöjlighet för vimsiga Elina. Jag ringde då Raquel som jag skulle köra till och hon gav mig en vägbeskrivning. Fem minuter senare var jag vid hennes hus och vi styrde kosan mot Westfields shoppingcenter i Topanga. Där åt jag alltså på en brasiliansk restaurang med en brasilianska. Raquel är (om inte alla redan fattat) från Brasilien och älskar denna restaurang. Jag tyckte också om den, men jag stod emot deras barbecue med rött kött. Jag åt istället kyckling, grönsaker och andra festligheter från hennes hemland. Jag åt bland annat svarta bönor, äggplanta, vattenmelon, något roligt runt bröd, grillad banan och potatismos som nästan var lika gott som mammas hemlagade.

Vi hade inte jättelång tid på oss i shoppingcentret, eftersom vi båda skulle börja jobba senare på eftermiddagen. Trots detta hann vi båda med lite shopping. Hon köpte en bikini och nagellack och jag köpte ett par militärgröna shorts. Vi båda köpte det på rea men vi fattade inte att rean inte var dragen förrän vid kassan så vi blev båda positivt överraskade när vi hade betalat. Det blev hälften av vad jag trodde att jag skulle betala. Min shorts hade från början kostat 60 dollar och nu kostade de istället 12 dollar. Två glada tjejer, den ena med ett något större leende, vandrade ut genom gallerian och vi hann båda hem till jobbet i tid. Ännu en lyckad dag i Staterna.

På bilderna nedan ser ni min tallrik, Raquels oförglömliga leende och min halkbana till nylle.