Nytt liv? Ja, vi får väl se...

Som jag nämnde igår har jag, Filippa och Sara sagt att vi ska ha ett sötsaker-förbud i en månad framåt. Jag har lyckats bra hittills (i tre dagar) och jag känner mig jätteglad över att äntligen ha bestämt mig! Nu ska jag försöka äta mer rätt och hålla träningen på samma nivå som tidigare. Idag är jag väldigt nöjd med min träningsinsats. Jag sprang 10 kilometer på under en timma! Jag trodde att det skulle ta mycket längre tid i och med att jag inte sprungit en mil mer än en gång förut och jag visste inte ens om jag skulle orka. Det gick bra första 5 kilometrarna, sedan började det bli tungt. Det var stekande sol och motvind på vägen tillbaka, men jag var så målmedveten i slutet att jag fortsatte trots att jag hellre ville stanna och spy lite. Sista två kilometrarna sprang jag med 5.43-tempo, vilket jag inte trodde att jag skulle orka innan. Det slutade på 59 minuter blankt och jag hoppas att jag kan slå det senare. Nu ska jag bara slappa och ta de lugnt tills jag börjar jobba igen.

Jag åkte iväg för att lämna in bilen innan, men bilmekanikern berättade att han hade så många bilar att fixa före Thanksgiving att han inte kunde fixa min bil innan helgen. Jag kanske behöver bilen i helgen så jag valde att vänta med att fixa den. Det är inget stort problem med bilen och den kör bra, men jag vill ända att det ska fixas. Det får helt enkelt bli nästa vecka. Jag var också inne på banken för att lösa in en check, men fick tråkiga besked där också. Checken var inte giltig, så jag måste be om en ny. Jag åkte alltså helt i onödan till Cross Creek när jag istället kunnat chilla hemma. Jag var ganska frustrerad måste jag säga, men jag försökte skaka av mig det. Förutom dagens negativitet, har jag blivit mycket bättre på att ta dagen som den kommer, och inte stressa upp mig för minsta problem. Jag blev faktiskt inte så jätteförbannad när bilen visade den lilla gula varningslampan igen, jag kände det nästan på mig. Det är skönt med en sådan inställning och jag slipper att oroa mig. Jag var mycket sämre på det i början. Hoppas att en mer positiv och spontan Elina kommer hem till Sverige, för det tror jag att jag är för tillfället! :) 

På bilderna ser ni en trött Elina och min första inbakade fläta någonsin! Har aldrig riktigt försökt innan. Den blev ganska ful, men det håller i alla fall undan håret.