Sol, strand, annorlunda raggning, bilkrångel och kompisar!

Nu är det dags att skriva igen så det inte blir för mycket på en gång... Jag har jobbat mycket och varit ledig lite också och det är de lediga timmarna jag skriver om som vanligt. Det är då det händer grejer. ;)
Senast jag skrev var i måndags förra veckan och efter det har jag hunnit med en hel del när jag tittat tillbaka i almanackan. Det är alltid bra att skriva ner de stora grejerna man gör på en dag annars glömmer jag bort helt vad jag har gjort. I tisdags träffade jag Sara och Erika, två av mina svenska kompisar. Vi hikade vid Will Rogers State Park. Det är en vacker miljö runtomkring med hästar och en skön tystnad som man annars inte är van vid här i LA. Efter hiken åt vi varsin sallad på Barney's Beanery i Santa Monica och sedan tog jag bussen hem igen för att jobba. Det hann slinka ner en froyo innan bussen med... JAG SKA SLUTA!

På onsdagen hände det mycket igen. Jga jobbade bara lite på morgonen sedan var jag ledig resten av dagen för jag hade au pair-möte på eftermiddagen. Jag träffade Erika och Sara igen i Santa Monica och vi shoppade lite. Jag köpte mjukisbyxor, vilket jag saknat här. Jag har letat och letat men aldrig hittat de jag sökt och nu bara köpte jag ett par som jag tyckte var helt okej. Jag har använt dem ett par gånger och de är sköna. Lite för varma, men blir nog perfekta hemma i Sverige sen. Vi käkade lunch på Crêpe Café och var på stranden en bra stund. Det har varit underbart väder på sistone. Soligt hela tiden och varmare i luften. När de var tvungna att åka hem för att jobba låg jag kvar själv på stranden i Santa Monica en stund själv. Jag hörde då tre tjejer snacka svenska några meter ifrån mig. Jag frågade om de bodde här för det är alltid kul att prata med svenskar här. Det visade sig att alla tre hade varit au pairer i Santa Barbara för 8 år sedan. En av au pairerna sa att hon skulle bo här i ett år och sedan gifta sig för att kunna stanna, medan de andra bara skulle stanna i ett år. Det hade slutat med att en annan av tjejerna hade hittat en svensk-amerikan och gift sig med honom. Så en av tjejerna bodde här medan de andra bor numera i Sverige och kom för att hälsa på. Jag tycker att det är fantastiskt att de fortfarande kan hålla kontakten och det ger mig mer hopp om kontakten med mina svenska au pair-kompisar.

Jag gick till au pair-mötet vid 5, då det skulle börja. Jag kom dit en minut försent och jag var där helt själv. Jag var den enda au pairen där. Den enda som dykt upp var min nya LCC Lee som skulle hålla i mötet. Hon frågade om jag kunde hjälpa till och jag sa ja, men det fanns inget jag kunde göra så jag satte mig ned lite och väntade in fler människor. Det började trilla in fler efter någon halvtimme och sedan blev det nästan fullt inne på den lilla pizzerian. Jag började prata med en australiensk au pair. Det visade sig att hon känner många av mina svenska kompisar och jag vet att de har pratat om henne innan. Hon heter Rachel. Det är alltid kul att träffa nya kompisar och jag hoppas att jag kan träffa henne igen. Jag har hört flera gånger att jag låter australiensisk på min accent och jag frågade henne vad hon tyckte. Hon sa att jag låter lite australiensisk när jag pratar, men sedan kom hon på vad det var. Sydafrikansk dialekt! Jaha tänkte jag, som inte har en aning om hur deras dialekt är, men där har jag väl svaret.

Jag gick mot bussen vid 6.30 för bussen skulle komma vid 7. Den kom inte förrän 7.30... Medan jag väntade på bussen satte sig en kille jämte mig på bänken. Han pratade med en väldigt bred London-dialekt och frågade mig om mitt nummer. Jag blev väldigt paff. Mest för att det faktiskt inte var han som frågade utan hans fejk-morfar... Denna fejk-morfar var hans kompis som var utklädd till en gammal man. Han kom fram till mig och sa att hans barnbarn tycker att jag är söt och introducerade oss för varandra. En annorlunda raggningsteknik må jag säga....

Jag har sprungit och gått en hel del och jag har även gjort lite burpies efter att jag snackat med mamma som berättat att Blossom tyckte att de var bra. Så lättlurad man är ;) Men det är säkert bra. I lördags sprang jag på morgonen och sedan åkte jag bil till Venice. Jag skulle bara stanna i Santa Monica för ett ärende, men på väg uppför klippan precis innan Santa Monica får jag motorstopp och bilen startar inte... Jag sätter på varningsblinkers och ringer AAA. De svarar och säger att en bärgningsbil är på väg. Detta har hänt alltför många gånger nu... Men sedan kom jag på att detta hände i somras också och då löste jag problemet genom att öppna motorhuven och smälla igen den. Detta testade jag och vips så startade bilen! Den är sååå knäpp. Jag avbokade AAA och andades ut. Sedan träffade jag upp en kompis och tillsammans parkerade vi i Venice på samma gata. Där mötte vi även upp Sara som bor där. Vi gick alla tre ner till stranden i samlad trupp. Vi solade och badade flera gånger och jag hade en riktig toppendag! Vi tittade på folk som dansade på gatan vid Venice strand, köpte färsk frukt och jag köpte även en liten present till en speciell person... Vi käkade på Lemonade, ett riktigt bra lunch/fika/lunchställe. Vi käkade sedan middag på Johnnies Pizza senare på kvällen i Santa Monica. Det var en dyr matvecka förra veckan så jag får ta igen det genom att inte äta ute på ett bra tag. Jag ska även försöka hålla mig ifrån frusna yoghurtar... Det var Saint Patricks Day nu i måndags också så alla amerikanarna passade på att fira på helgen innan. Folk gick klädda i grönt överallt i Venice på kvällen när jag skulle köra tillbaka. Sara och Madeleine skulle ut på kvällen och fira dem med, och då önskade jag att jag var över 21. Jag skrev i början att det inte skulle bli så mycket, men det blev det visst ändå. Hoppas jag inte tråkade ut er allt för mycket. Puss och kram från varma, härliga Kalifornien! :)
(Tog nästan inga bilder i helgen, vilket jag såklart borde ha gjort, så blir bara lite random från vad jag fick med.)